Lilla Fiffilina

Äntligen har jag fått min diagnos!!!

 

Inte för att jag vill ha den, men nu vet jag vad som är fel och hur jag ska arbeta mig framåt.

 

Fibromyalgi.

 

Den där känslan att vara 28 år och resten av livet kommer få leva med kronisk smärta känns inge vidare...

 

Men nu ska jag bara hitta en träningsform som fungerar för mig, så jag förhoppningsvis kan må liite bättre. Samt hoppas att medicinen jag fått kan hjälpa mig att må bättre. :)

Nog om detta...

 

 

Idag fick jag hem en hund till, Meus är på besök:) Skönt med en till här hemma! Känns fortfarande så tomt efter Skrutt.. Men då är meus toppen! Han gosar gärna och busar:)

Aslan är ju dock iiinte så glad! haha! Det morras och knorras.

 

Ikväll blir det tända ljud, film och mys i soffan. Frågan är bara vad man ska se, för finns ju inget vettigt just nu! :/

 

 

Skrev ett inlägg i telefon inatt, men poff sa det, så försvann allt... Hmm..

 

Igår höll jag på här hemma, fixade så jag skulle kunna få in min nya soffa. Mamma kom hit, så monterade vi isär den gamla och som sedan åkte och kastades på tippen.

Blev nöjd med resultatet med den nya soffan! Den är ju gaaanska så mycket större än min gamla, men det betyder oxå att alla äntligen får plats här hemma ordentligt! :)

 

Aslan har idag upptäckt att man oxå kan stå på kanten vid fönstet och sätta upp framtassarna mot kanten:P

Han verkar oxå i övrigt nöjd med nya soffan! :)

 

Fick även igår hjälp av min fastighetsskötare att sätta upp tavlan på Skrutt i sovrummet. Äntligen!!

Så inatt fick jag sova med båda mina älskade! Önskar ju dock att hon hellre kunde vara med oss i sängen och gosa istället..<3

 

Ska strax försöka kolla en film, men först ska jag knåpa ihop ett födelsedagskort:)

 

Idag har jag fixat och hållt på här hemma. I morgon får jag nämligen hem en "ny" soffa, så har varit tvungen att tömma vardasrumsbordet på skit, dammsugat bakom soffan, plockat upp hundleksaker och jaa.. ni förstår!

Har även diskat och lagat mig en ordentlig middag. Nu när hösten börjar komma så kände jag att "nu är det okej att göra potatisgratäng!". Sagt och gjort, så blev jag mycket nöjd med min middag! :)

 

Strax blir det film, blir nog lite animerat idag- om den är bra. Home har legat i filmmappen ett tag nu, så nu är det dax!

 

Känner mig nöjd med dagen och kommer få lida imorrn, men det får jag ta då!

 

Min creeperhund!! Förstår inte dessa konstiga sovpositioner...

Det känns som att allt går i slow motion just nu.. Ni vet sådär som det är i filmerna. En vacker scen, där allt seglar fram långsamt..

 

När jag lyssnar på viss musik, det är då den där känslan infinner sig. Kan dock inte säga om känslan är av lycka eller vad den är.. Jag bara fastnar, i nån slags bubbla. Huvudet snurrar på max, men bilderna jag ser är långsamma.

Så otroligt konstigt de där.. Är det någon som ens förstår hur jag menar? Eller låter det heeeelt crazy? haha

 

Har haft en ganska bra helg faktiskt! Känns skönt!
I lördags njöt jag jav solen, eller nää skuggan, med hundarna och mamma. Vi grillade sedan och åt ute, tillsammans med Tusse och Jimmy. Senare dök massa vänner upp och vi satt där ute på verandan hela kvällen.
Men fan va kallt det är på kvällarna alltså!! Usch..!
Igår så åkte jag, mamma och hundarna iväg till Ängsjö där vi tog en promenad längs vattnet, hade för en gång skull inte så jävla ont, så va ganska skönt att få komma iväg lite.

 

Har egentligen inte så mycket mer att skriva, ville mest gå in o skriva när jag för en gång skull kände mig på ett hyffsat bra humör. Så det dokumenteras oxå;)

 

Till er som läser, vad gör ni här?? haha! Deprimerande att läsa mina inlägg ju.. Puss på er iaf!

 

Det har varit en konstig sommar. Vet inte om jag tycker den har varit bra trots omständigheterna.. eller om smärta och sorg väger över för mycket?!

 

 

Men även med allt skoj ovan så har värken varit som en demon över mig! Den är som ett moln som ständigt hänger ovan mig och man vet aldrig när blixten ska slå ner. Trots smärta så har jag ändå försökt göra saker. Inte så helhjärtat som jag velat, men jag har iaf gjort dom! Jag var på Summerburst- trots att kroppen skrek att jag skulle vända hem! Men jag var där, höll hårt i kravallstaketet och försökte njuta. För att kunna åka in andra dagen (enbart huvudakten) så fick vi ta bilen och parkera nära. Jag är glad att vi hade den möjligheten, för hade ångrat mig annars.

 

I alla tillfällen ovan har inte bara smärta i kroppen funnits, men även smärta i själen. En djup sorg jag inte vet hur jag ska ta mig ur! Kan ena stunden verkligen ha så jävla skoj med mina vänner eller familj, för att nästa varit tvungen att gå iväg för att sorgen bara öser sig över mig! Mitt hjärta slår i 580 och tårarna fyller upp ögonen. VAD jag än gjort de senaste 2 månaderna har hon funnits där i huvudet.

Det kan vara allt från "jag behöver inte ha bråttom hem ikväll, för det är iaf ingen hemma..", "jag måste inte dammsuga idag, heller..", "jag måste inte se mig för när jag sätter ner fötterna i golvet, efter att ha haft dom på bordet.. för det är ingen där..", "Jag har bara ett koppel hängandes här på kroken..", "vi kan utan problem få plats i bilen, för aslan sitter ju ändå i knät".... tankarna kan göras oändliga...

 

En väns man sa- "men kommer du klara dig med enbart en hund?" och jag kände bara att "nej, det gör jag inte!".

Men jag har alldeles för mycket saknad och sorg i mig för att ens kunna tänka att jag ska skaffa en ny. Samtidigt som jag även funderar på om det är det jag behöver??

Aslan ger mig massor av kärlek, men just nu ser jag en ensam hund, som sover och sover..

Jag har ju Zorri oxå, men mormor behöver henne. Och när jag är med zorri, så är saknaden ännu större!

Tankarna snurrar på...

 

 

 

Har 2015 varit en bra sommar?? Jag måste nog faktiskt vara ärlig och säga nej.

Det skär i mig att skriva det. men såhär i efterhand så väger sorgen över! Trots fantastiska vänner, familj och många bra dagar/kvällar.