EN BRA TID

Har haft en underbar vecka måste jag säga!
Träffat vänner varje dag och njutit av det fantastiska Majvädret!

Ätit goda middagar, pulat i trädgården hos syrran, grillat, solat, njutit av tjejmys på en uteservering, hjälpt till med renovering, firat min moster, grillat lite mer och jaa haft det jäkligt bra!
 
Måste dock säga att det är lite skönt att det är måndag idag och alla jobbar igen:P
Kroppen ger igen för dessa dagar!
 
Men känner att jag uppskattar att jag fått så många bra dagar! Ser fram emot en sommar med mina underbara vänner. Känns som att denna sommar blir bättre psykiskt, än förra sommaren.
Bara ljuset och dofterna ute just nu gör att jag känner mig bättre!! Det är som att man aldrig sett solen eller de gröna löven förr. :P Underbart!
Har denna vecka fått tre olika brännor på ryggen! haha! Har varit väldigt stilig av alla olika linnen! Blir att jämna ut dom lite imorrn, om vi får fortsatt bra väder:)
 
Nu blir det en film och ett glas med limejuice! :)
 
 

MISSTAG MAN MÅSTE LEVA MED

Den där känslan när två läppar möter varandra, i en varm, passionerad kyss.
När de där ögonen, som man bara drömt om, djupt ser in i ens själ.
Där magen pirrar så det nästan gör ont, hjärtat slår nästan sönder bröstet, håret reser sig från huden, värme pulserar genom hela kroppen och man är bara där och då! Världen står still. Ingenting annat existerar!
 
Efter 10 år har mina läppar äntligen fått möta de där läpparna.
Efter 10 år har min själ fått ösa ur sig all den smärta den burit på.
Efter 10 år har jag fått hålla om den där männskan som jag älskar mer än någon annan.
Efter 10 år har jag fått se in i de där ögonen, utan att skämmas.
Efter 10 år har jag fått lirka mina fingrar runt den där handen.
Efter 10 år har jag fått gråta och be om ursäkt.
Efter 10 år har han fått beskriva sin smärta, besvikelse, agression och sorg.
Efter 10 år har vi fått hålla om varandra utan att möjligen såra någon annan.
Efter 10 år.
 
För 10 år sedan krossade jag inte bara mitt hjärta, utan även en annans hjärta.
För 10 år sedan gjorde jag ett val jag än idag inte förstår att jag kunde göra.
För 10 år sedan sårade jag honom
För 10 år sedan sårade jag mig själv.
För 10 år sedan ångrade jag mitt val, men vågade inte berätta det.
För 10 år sedan såg jag honom gå vidare, vad jag trodde.
För 10 år sedan grät jag över mitt misstag.
 
För 9 år sedan ångrade jag mitt val.
För 8 år sedan ångrade jag mitt val.
För 7 år sedan ångrade jag mitt val.
För 6 år sedan ångrade jag mitt val.
För 5 år sedan ångrade jag mitt val.
För 4 år sedan ångrade jag mitt val.
För 3 år sedan ångrade jag mitt val.
För 2 år sedan ångrade jag mitt val.
För 1 år sedan ångrade jag mitt val.
Igår ångare jag mitt val.
Idag ågrar jag mitt val.
Imorgon ångrar jag mitt val.


Kommer alltid ångra de där valet, som den där dumma 19 åriga jag gjorde..
"För att det är för tidigt..."
Vadå för tidigt?! Hur kan en äkta jävla själslig kärlek vara för tidigt?! Hur kan jag bara slänga allt det jag ville ha i "närmsta papperskorg", sorgligt gå hem och gråta och se honom försvinna iväg längs gatan och aldrig komma tillbaka?!
Hur kunde jag?!
 
Han fick ju min själ att smälta som is i solsken!
Han var ju allt jag ville ha, men förlorade...
 
I helgen fick vi chansen att återigen prata, öga mot öga. Det har vi gjort många gånger genom åren.
Och de där orden "en vacker dag, när solen skiner och regnet faller..." har ekat i mitt huvud.
Till skillnad mot alla dessa tidigare år, kunde vi i helgen nudda varandra, bara känna att vi kan stå nära.
Men bara för det, att vi kunde göra så nu, gör ju tyvärr inte att det är så enkelt.. Att vi kan "leva lyckliga i alla våra dagar" tillsammans.. Livet är så mycket mer komplicerat än det och jag får fortsätta att våndas med min smärta och fortsätta hoppas på den där dagen...
 
 
 

PLACES

Ni vet ju hur jag tidigare skrivit att jag saknat att inte få nån inspiration av ny musik, men att den rätta låten kommer när man minst anar det.
 
Idag va den dagen.
 
När jag hittar en sån låt, så är det första jag lyssnar på melodin. Det går inte många sekunder innan jag känner att "här har vi något!", när man sedan hör rösten, så brukar jag rysa lite mer och sen till sist- texten.
 
Alla dessa låtar jag har är sjukt deppiga, men starka! De får min själ att hamna i nån slags lugn och harmoni.
På något sätt så känner min kropp (ja eller hjärnan antagligen) av, av melodin troligen, att detta är en sån där låt som jag vill ha. För alltid när jag väl kollar upp texten, så passar den fint in i samlingen.
 
Ni måste ju tro att jag är heeeelt rubbad! Haha! Men för mig är det så självklart och ett måste!
Den där musiken som betyder så mycket, som följer mig genom livet.
 
Hade jag varit en man, så hade jag lätt hoppats på att min röst var perfekt för denna slags musik!
 
"Men vadå, en kvinna kan ju oxå göra musik?!"
Japp, det kan dom. Men den musiken tilltalar mig inte på samma sätt.
Så har jag alltid känt.. Konstigt de där.. Men gör mig inget :)
 
 
Nä men jösses, vi kan ju inte prata musik i ett helt inlägg!
 
eller jo fan, det kan vi! ;)

Nu blir det att försöka sova!!

undrar dock vilka dessa "vi" är, som jag skriver om.....
 
 
 

EN LJUSGLIMT

I den mörka och dystra kroppen har det till och från börjat sippra in ljus. Stunder där jag faktisk mår bra, där jag känner mig glad, pratsam och lätt.
 
Den medicin jag äter mot Fibromyalgin är även en antidepressiv medicin. I och med att jag känner att tabletterna toppar av värsta smärtan och även höjer min serotoninnivå, så har jag inte lika ont och att jag inte dippar lika hårt i min ångest. Detta har ju gjort att jag stundvis snackar konstant, skrattar, är allmänt lyrisk och bara är uppslukad av glädje och förväntan typ.
Jag känner på ett sätt inte igen mig själv i de stunderna, visst jag har alltid varit en glad och energisk person. Men ibland känner jag bara att "är jag hög?! Vart får jag alla ord ifrån?! Varför är jag så glad?!", inte för att det är nå fel att vara glad osv. utan mer för att jag är så jäklans högt upp!
 
Förra veckan påbörjades Fibromyalgikursen, där vi är en grupp med människor som nyligen fått sin diagnos. Vi kommer prata om själva sjukdomen, hur vi ska hantera den sorg vi kan hamna i, hur vi ska (över)leva vår vardag, vad kan vi göra för att minska smärtan, osv osv. Hittills är jag väldigt nöjd! Vi är ett skönt gäng, där man verkligen inte behöver skämmas eller "försköna" sin vardag.
De närmsta 12 veckorna tror jag att jag kommer lära mig en hel del, både om mig själv och om livet.
Känns spännande!
 
Men trots glädje, energi och skratt, så kan inte tröttheten gömma sig. Trots smink och fina kläder, så döljs inte den trötta själen.
Den där känslan av att inte få ordentlig sömn tär på mig. och när jag väl får sova, så får jag ändå inte sova länge.. Är så less på att få 1-2 timmars sömn, för att sedan vara vaken 1-2 timmar.. osv..
Att jag dessutom inte får sova trots sömntabletter.. DET är jävligt tungt!
Men det är det jag och min läkare just nu prövar oss fram, för att hitta ett sätt för mig att få sova mer.
 

EN KLUMP

En stor klump känns i magen.. Vet inte varför den känslan infinner sig, ikväll av alla kvällar. Inget speciellt har hänt, men den där känslan suger i mig.
 
Jag är trött.
 
Trött på att resa mig
Trött på att röra mig
Trött på att ha sorg
Trött på att ha ont
Trött på att sakna
Trött på att känna
Trött på att andas.
 
Tiden bara går och går, men jag.. jag står kvar här. Precis här. Ensam.
 
Jag känner fortfarande att hon är här med mig, bredvid mig. Jag känner hennes mjuka kind, hennes kärlek och hennes värme. Men hon är inte här. Jag är här ensam.. Utan henne.
 
Jag förstår inte varför det är så svårt. Varför jag inte kommer vidare, varför jag måste känna såhär..
 
Men jag fortsätter, fortsätter att le, försöker få själen att le. Försöker att ögonen ska le. Att jag ska le.
 

SÖMNLÖS

I sängen...

Släckte lampan för säkert en timme sedan, har spelat lite, kollat instagram och FB, ja men ni vet-det vanliga. 

Tog min tablett, för sömnen, för 1 1/2 timme sedan. Känner mig inte groggy alls.. 

Imorrn ska jag träffa min handläggare hos AF och jag vill verkligen inte! 
Jag får sådan ångest av vad dom kräver av mig just nu.. 
8 timmars praktik.. jag önskar inget hellre än att jag kände att jag skulle kunna göra det!! 
Men både den fysiska(smärtan) och psykiska (ångesten) sätter stopp för mig. 

Vill inget hellre än att kunna jobba! 
Men som det är idag, så skulle jag bara svika min möjliga arbetsgivare och det är varken bra för mig eller dom.. 

Jag är så less på skiten! Less på att ha ont, att inte få sova, att inte orka med något... 

Fan! 

Bara hoppas på att vi kommer fram till något bra i morgon. :/ 

Idag har varit en otroligt lång och tung dag.. 

Idag skulle min Skrållan fyllt 10 år. 
Det är alltså tio år sedan vi åkte in till veterinären för att Fiffi behövde hjälp med förlossningen.

Under fiffis dräktighet så kände man Skrållans lilla kropp i magen. Hon kallades då "lilla nasse". Hon var en liten tjockis där inne och jag älskade den där lilla grisen redan då! 

Varje dag sedan 23 november 2005 har jag haft en fantastisk livskamrat och att hon varit tvungen att lämna mig alldeles för tidigt skär i mig.. 
Vet att det är skittråkigt för er som är här att läsa om det här.. men jag är trasig! Utan henne... 

Det har snart gått 6 månader, men det smärtar inte mindre för det.. tiden står still. Hjärtat slår för sakta. Själen är tom. 

Idag, Skrållan, saknar jag dig extra mycket. 


FUCK

Helvetes jävla skit!!! Hade skrivit ett långt inlägg med telefon och allt försvann! Jippi jävla helvete!!!! 

Skitapp! 

BROWN

I onsdags så hade vi en riktig färga håret-kväll! Jag fixade tusses utväxt, Sandras blonda skulle peppas upp lite och dom fick färga mitt hår brunt. Woho!!
Är två år sedan jag hade mörkt hår och åh, såå härligt alltså att ha det tillbaka! Kände mig genast fräschare!
 
I fredags va det dax för fest. Tusse fyllde år i torsdags, så det skulle firas. Vi va ett stort gäng i deras lilla lägenhet, vi fick knappt plats, men vad gör det? Jag menar, finns det hjärterum, finns det stjärterum! :)
Lördagen va jag dock rätt seg med ont överallt och jävligt trött.. Blev en kväll i mammas soffa framför bra film.
 
Idag skulle jag ha gått iväg på möte ang praktik. Men mådde så otroligt dåligt att det bara inte gick..! Va länge sedan jag hade sån ångest alltså! Men med en förstående handläggare bokade vi om mötet till på fredag istället. Får hoppas på att det går lättare då!
Ångest är inget jag skulle önska min värsta fiende alltså.. usch!
 
Kvällen här hemma blir lugn, serier och tända ljus. har tagit mina tabletter och hoppas på att få sömn inatt.
 
Älskar min nya hårfärg!!
 
En trött och sliten Steph, men fick ändå till hår och smink bra känner jag! ;)
 

SJÄLEN

Ett regnigt stockholm idag... Är ju väldigt mysigt, men mina värmeljus är slut, inga härliga filmer att se och kroppen värker. Jippi, positiva steph! Eugh... vad är positivitet? Här är väl det stället där jag aldrig behöver hålla den där fasaden uppe?
Inte för att jag låtsas vara på topp inför alla jämt, men man känner sig ju äckligt tjatig att varje dag säga att man inte mår bra.. Att man bara vill gräva ner sig själv och bara försvinna.
 
Om 9 dagar påbörjar jag en slags praktik på ett företag här i närheten. Tyvärr inte självvalt, utan det är arbetsförmedlingens order. Jag ger det en chans och ser hur det går. Hade gärna sett att jag kunde vara hemma året ut, för att bli ett med mig själv. För att lära mig hur jag ska hantera mig själv med ångest och smärta. Men nu kastas jag in i 100% arbete och det känns inte direkt bra. Men ska ge allt!
 
Har den senaste tiden känt att något saknas.. Det är ju ett hål i min själ efter skrållan, det vet jag. Men i vanliga fall när jag mår dåligt, så använder jag mig av musiken, för att på något sätt trösta mig. Går inte att förklara..
Men har knappt lyssnat på någon musik och hittar heller inget nytt, vilket stör mig! Det får mig att stanna upp.. Kommer inte vidare!
Försöker lyssna på nya låtar, men inget går in i själen och fyller upp längre.
Satt nu och bara klicka "nästa" på youtube, men inget passade..
Men är ju så, vet ju det egentligen, att den rätta låten dyker bara upp! I en film, serie, reklam... Inte i musikflödet.
 
I morgon börjar jag en behandling i KBT. Hoppas på att den kommer att hjälpa mig resa mig mer.
Är gruppterapi, så kommer få träffa fler som är i "samma" sits, och vi kommer vara typ 10 personer- alla med olika bakgrund, erfarenheter och synsätt. Så kommer garanterat bli spännande.
 
Nu ska jag dra på mig regnjackan och dra ut Aslan.. Han är inte jätteförtjust i regnet.
 
 

SKÖR

Åh, så jävla trött... Fick inte mycket sömn, natten till idag.. har legat nerbäddad hela dagen och tog min medicin vid 21.30.. men smärtorna pulserar så i benen och ryggen att jag inte kan somna... Hatar att inte få sömn!! Känner mig så sjukt utmattad.. 
Men blir ju oxå rastlös.. 

Arbetsförmedlingen vill att jag kommer iväg på nån aktivitet, som dom så vackert kallar det, så vi får väl se vad som kommer hända. Kan ju självklart behöva det, men ville så gärna ha året ut på mig att lära mig hantera allt. 
I morgon ringer en av mina läkare, så får vi se vad han säger om allt. Idag är det väldigt svårt att bli sjukskriven och ännu svårare med långtidssjuka.. FK är på en som en igel och skickar hellre ut en, än att ge folk en chans att faktiskt få tid att bli bättre. 
Jag kommer ju aldrig bli av med fibromyalgin, men min ångest och stress kan jag ju få hjälp med på ett annat sätt. Så man enklare kan tackla vardagen och lära sig leva med sin sjukdom. 

Jag vill inget hellre än att kunna jobba, tjäna pengar, så jag kan spara pengar och kunna unna mig. 
Men i dagsläget är jag inte där.. i dagsläget är jag en stel, ömtålig och skör pinne! Minsta snedsteg och jag går av... 

Suck.. 

Vill bara må bra. 


SMÄRTA

Alltså helvete!! 

Smärtan som pulserar genom mina ben och fötter är inte att leka med! Blir tokig och vill typ bara slåå fötterna i väggen..! 
Kan ju fan inte somna när det är så här och gör jag väl det, då vaknar jag efter en stund av att det hugger till nånstans... 

Usch!!! Just nu är det en sån där stund jag bara HATAR att ha den här jävla, förbannade skitsjukdomen!! 

Och inte blir det bättre av att gnälla heller.. faaan.. Om det ändå vore så lixom! 


-Om helgen varit bra? Nää, jävla pisshelg faktiskt! 

:/ 

FINA VÄNNER

Riktig skitvecka!!
 
Ont överallt och kroppen vill inte alls... Fan alltså!
 
I lördags hjälpte vi min kära syster och vår vän att flytta till deras villa. Vi höll på heeela dagen och jag kände redan efter 3 timmar att jag ville lägga mig och dö, rätt upp o ner bara..! uuuääk..
Men det var oxå en otroooligt härlig dag. Vilket gäng vi är! Fantastiskt! Det var några stunder som jag va tvungen o bara stanna upp och titta mig runtomkring och jag kunde bara le. Vi är så jäkla tighta allihopa och ställer upp för varandra till 100%. Här var vi, allihopa (nästan) och hjälpte våra vänner göra en otroligt stor grej- flytta in i ett hus!
Det kommer bli en samlingsplats, garanterat. Där vi bara kommer komma varandra närmare och "leva ihop". Fantastiskt!! :D
 
 
Men som sagt, efter denna dag, så har ju såklart kroppen sagt upp sig. Bara att lyfta ett vattenglas gör ont. Fötterna och benen är isande kalla-på insidan- och värker satan. åh, jaa listan kan göras oändlig känns det som..
Men det sköna är att jag inte har några måsten alls denna vecka! :)
Så på tvn har Tv4s "Spring!" gått på liven och jag har legat nerbäddad. Promenaderna med hundarna har jag försökt att gå så långt som möjligt, den där promenaden som tar 15 minuter, den har tagit liiite längre tid. Men har då iaf kommit ut och fått "njuta" av hösten.
 
Imorgon kväll så är tvättstugan bokad, får hoppas jag orkar med den! :)
 
 
 
 

ÄNTLIGEN!

Äntligen har jag fått min diagnos!!!
 
Inte för att jag vill ha den, men nu vet jag vad som är fel och hur jag ska arbeta mig framåt.
 
Fibromyalgi.
 
Den där känslan att vara 28 år och resten av livet kommer få leva med kronisk smärta känns inge vidare...
 
Men nu ska jag bara hitta en träningsform som fungerar för mig, så jag förhoppningsvis kan må liite bättre. Samt hoppas att medicinen jag fått kan hjälpa mig att må bättre. :)
Nog om detta...
 
 
Idag fick jag hem en hund till, Meus är på besök:) Skönt med en till här hemma! Känns fortfarande så tomt efter Skrutt.. Men då är meus toppen! Han gosar gärna och busar:)
Aslan är ju dock iiinte så glad! haha! Det morras och knorras.
 
Ikväll blir det tända ljud, film och mys i soffan. Frågan är bara vad man ska se, för finns ju inget vettigt just nu! :/
 
 

IN MED NYTT!

Skrev ett inlägg i telefon inatt, men poff sa det, så försvann allt... Hmm..
 
Igår höll jag på här hemma, fixade så jag skulle kunna få in min nya soffa. Mamma kom hit, så monterade vi isär den gamla och som sedan åkte och kastades på tippen.
Blev nöjd med resultatet med den nya soffan! Den är ju gaaanska så mycket större än min gamla, men det betyder oxå att alla äntligen får plats här hemma ordentligt! :)
 
Aslan har idag upptäckt att man oxå kan stå på kanten vid fönstet och sätta upp framtassarna mot kanten:P
Han verkar oxå i övrigt nöjd med nya soffan! :)
 
Fick även igår hjälp av min fastighetsskötare att sätta upp tavlan på Skrutt i sovrummet. Äntligen!!
Så inatt fick jag sova med båda mina älskade! Önskar ju dock att hon hellre kunde vara med oss i sängen och gosa istället..<3
 
Ska strax försöka kolla en film, men först ska jag knåpa ihop ett födelsedagskort:)
 
Innan :)
 
Under.. :P
 
Efter! :D
 
 
 
 
 

RSS 2.0