SOMMAR -15

Sommaren börjar lida mot sitt slut..
 
Det har varit en konstig sommar. Vet inte om jag tycker den har varit bra trots omständigheterna.. eller om smärta och sorg väger över för mycket?!
 
Har ändå hunnit med lite, Grönan(konserter) Summerburst, midsommar, husvakt i Skokloster, poolparty med vänner i skokloster, 50ärs fest, värmland, härliga kvällar med vänner, bowling, bebisgos, valpgos, grillkvällar...
 
Men även med allt skoj ovan så har värken varit som en demon över mig! Den är som ett moln som ständigt hänger ovan mig och man vet aldrig när blixten ska slå ner. Trots smärta så har jag ändå försökt göra saker. Inte så helhjärtat som jag velat, men jag har iaf gjort dom! Jag var på Summerburst- trots att kroppen skrek att jag skulle vända hem! Men jag var där, höll hårt i kravallstaketet och försökte njuta. För att kunna åka in andra dagen (enbart huvudakten) så fick vi ta bilen och parkera nära. Jag är glad att vi hade den möjligheten, för hade ångrat mig annars.
Jag vill ju försöka fortsätta leva så "normalt" som möjligt, även om kroppen skriker!
 
I alla tillfällen ovan har inte bara smärta i kroppen funnits, men även smärta i själen. En djup sorg jag inte vet hur jag ska ta mig ur! Kan ena stunden verkligen ha så jävla skoj med mina vänner eller familj, för att nästa varit tvungen att gå iväg för att sorgen bara öser sig över mig! Mitt hjärta slår i 580 och tårarna fyller upp ögonen. VAD jag än gjort de senaste 2 månaderna har hon funnits där i huvudet.
Det kan vara allt från "jag behöver inte ha bråttom hem ikväll, för det är iaf ingen hemma..", "jag måste inte dammsuga idag, heller..", "jag måste inte se mig för när jag sätter ner fötterna i golvet, efter att ha haft dom på bordet.. för det är ingen där..", "Jag har bara ett koppel hängandes här på kroken..", "vi kan utan problem få plats i bilen, för aslan sitter ju ändå i knät".... tankarna kan göras oändliga...
 
En väns man sa- "men kommer du klara dig med enbart en hund?" och jag kände bara att "nej, det gör jag inte!".
Men jag har alldeles för mycket saknad och sorg i mig för att ens kunna tänka att jag ska skaffa en ny. Samtidigt som jag även funderar på om det är det jag behöver??
Aslan ger mig massor av kärlek, men just nu ser jag en ensam hund, som sover och sover..
Jag har ju Zorri oxå, men mormor behöver henne. Och när jag är med zorri, så är saknaden ännu större!

Tankarna snurrar på...
 
Tillbaka till min start..
 
Det har varit en konstig sommar. Vet inte om jag tycker den har varit bra trots omständigheterna.. eller om smärta och sorg väger över för mycket?!
 
Har 2015 varit en bra sommar?? Jag måste nog faktiskt vara ärlig och säga nej.
Det skär i mig att skriva det. men såhär i efterhand så väger sorgen över! Trots fantastiska vänner, familj och många bra dagar/kvällar.
 
 
 
Skrållan, jag saknar dig. Hela tiden. Varje dag, varje timme, varje minut, varje sekund...
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0