Lilla Fiffilina

Morgonen som jag inte längtat efter börjar övergå till sen eftermiddag.

 

Somnade tillslut inatt, men sömnen var orolig! Vaknat och kollat klockan flera gånger.. När väl klockan ringde flög jag upp och efter att ha gnuggat ögonen sådär hårt, så satte jag på mina plåster.

Men måste säga att jag va inte lugnare för att jag hade dom på! Blev nästan värre! "Tänk om dom inte hinner sitta tillräckligt länge?!"

Mitt illamående tog över och jag och toaletten var vänner en stund..

Mamma kom och hämtade mig och vi åkte till sjukhuset.

usch, känslan väl där.. alltså kan inte ens förklara de obehag som forsar genom kroppen!

 

Väl min tur och jag, panikartat, förklarar för sköterskan hur jag mår. Hon ler, ber mig andas och sätta mig ner.

Det gick bra iaf.. kändes inte- så plåstret fungerade! Men hade ju inte mindre panik för det, för kanylen är ju fortfarande där- i mig! hyperventilerande och hårt hållande i mammas hand.. stackars mamma! haha! Finns nog ingen gång jag är såå stark som dessa tillfällen!

 

Nu är det bara invänta svar.....

 

 

Ska strax gå en kisserunda med Aslan, sen blir det soffläge igen.