IN MY VEINS!
När jag klev ut genom porten för en stund sedan, för sista vändan med hundarna, så möts jag av en strålande måne och stjärnor som glittrar upp hela himlavalvet!
Jag tappar nästan andan av hur vackert det var och önskade att jag hade satt på mig jackan när jag gick ut.
Medans vi går fram på gatan så går jag och tittar upp på alla stjärnor och jag häpnas så över hur klart det är denna kväll! Jag känner en sån glädje över såna här kvällar, samtidigt som jag blir så otroligt ledsen...
Alla minnen från min barndom, när min morfar och jag har suttit och tittat på stjärnorna.. Men oxå alla minnen med Jim kommer såna här kvällar... Jag vet att våran stjärna är där uppe nånstans! Försöker intala mig själv att det är MIN stjärna.. Men det är ju faktiskt inte det..
Faan att jag skulle köpa oss en stjärna.. Fan faan faaan!
Det har gått över ett halvår nu. 6 månader! 191 dagar! Känns som att tiden bara flyger fram! Snart är det 1 år sedan jag (vi) åkte till San Fran!
Om jag ska klara den här hösten, med vackra kvällar, så måste jag lära mig att tänka på annat! För jag älskar såna här kvällar! Och vill njuta av dom!
Där, någonsans i Orions Bälte, är min stjärna!
Kommentarer
Postat av: Chris
Du är stark och det är din stjärna där uppe :)
kramar
Postat av: Tusse
Du kommer klara den här hösten lika bra som du klarat våren/sommaren! Plus att jag ALLTID finns där för dig om du behöver någon!! <3 pusssss
Postat av: Anonym
går igenom liknande sak.. va stark
Trackback
