Lilla Fiffilina

Hon finns inte mer..

 

Hjärtat värker. Själen värker. Kroppen värker.

 

Att förlora min Skrållan har varit så otroligt jäkla tungt! Hon har varit vid min sida sedan hon kom ut och mötte världen och nu... nu finns hon inte mer.

Jag känner mig tom.. halv... trasig... ensam.

 

Skrållan tröstade mig när jag va ledsen, när jag hade ont och när jag mått dåligt.. Vem ska nu trösta mig? Vem ska nu slikcka bort tårarna och lägga sin kind mot min mun..? Vem ska nu ligga på rygg bredvid mig..?

 

Min skrållan...

 

min skrållan....

 

Att åka in akut till veterinären för att man tycker att ens hund knappt orkar andas... Det är något av det hemskaste jag gjort! Att sedan få beskedet att hon har cancer i nästintill hela kroppen... jag ville bara sjunka ihop, falla genom golvet och bara försvinna!

Att få höra att hon faktiskt inte orkar andas pga smärta...

 

Varför har jag inte bett dom röntga tidigare??

Varför har dom inte begärt att röntga henne tidigare?

Varför har inte någon av de tre veterinärerna vi träffat den senaste månaden upptäckt detta??

Varför har jag inte gjort mer...?

Varför...

 

Njursvikt, spottkörtelinflammation, lätt livmodersinflammation, svullet öga... Det är dom saker vi fått konstaterade senaste månaden..

Ultraljud, blodprov, kissprov och undersökningar har gjorts.. mediciner har skrivits ut, men inte hjälpt..

Vi har inte känt att dom inte gjort tillräckligt, tvärtom- dom har vid varje besök gjort sina jobb bra! Dom är fantastiska på Väsby!

Vi har inte haft någon tanke på cancer, varker vi ellet veterinärerna, eftersom dom hittat olika diagnoser vi tillfällena..

 

Men eftersom vi nu kom in akut och pga den svåra andningen så togs röntgen av mage och bröst.. och där va dom.. knölarna.. Stora som små... I bröstet, i buken och troligtvis även i halsen...

Hon hade alltså svårt att andas.. hon hade ont och led..

 

Pga andningen ville han ta bort henne innan fredagen, för att hon va så illa därann..

För mig va det aldrig en tanke på chemoteraphy, hon ska inte behöva lida mer!

Jag får inte bli egoistisk! Jag hade aldrig kunnat göra så mot henne, bara för att få några extra månader...

Hon led.. jag led...

Min vackra, fina tjej!

 

Nu är hon i himlen, med Fiffi, Chica, Tango och alla andra våra pälsklingar! Det är ingen mer smärta för henne, enbart sol och värme!

 

Min smärta dock.. åh... hjärtat dunkar så hårt av smärta!

Sover ännu mindre än vanligt och tårarna tar inte slut.... Min älskade vän!

 

Jag ser min Aslan här bredvid mig och tårarna fylls åter på.. Även han har förlorat sin älskling... Han ligger närmare mig än vanligt, både på natten och dagen. Min lille plutt.. Tur att jag har honom kvar hos mig!

 

Men jag är halv...