Lilla Fiffilina

Tiden har rullat på.. men tomheten.. den står still, kväver mig! Det är ett helt berg över mitt bröst! Jag kan inte andas. Kan inte ta ett djupt andetag. Kan bara känna den sorg jag har i min själ.

 

På söndag åker jag till värmland.. utan min skrutt. För första gången på 9 år..

Jag kommer inte, en sista gång, få se dig springa över det gröna gräset och njuta av solen och vattnet...

 

På min näthinna finns bilderna av din sista tid.. på din sista dag.. Hur ska jag få bort dom? Hur ska jag sluta se att du inte längre orkar andas..?

 

Hemmet känns tomt utan dig.. Sängen känns tom.. promenaderna känns ensamma.. mitt liv...