Lilla Fiffilina

Solen har lyst starkt hela dagen. Jag och hundarna satt ute i lite mer än en timme och njöt. Dom i skuggan och jag i solen med en bok i handen.

 

Har de senaste dagarna känt ett enormt tomrum.. Känner inte att jag kan njuta av tiden. Jag vill bara se film som handlar om kärlek, som på ett sätt är olycklig kärlek.. Där dom möts, får en tid tillsammans, men att det sedan händer något och dom inte får varandra.. Men att det sedan går år och dom möts igen..

 

I höstas skrev jag om att jag mötte min gamla kärlek på tågstationen. Jag minns så väl hur jag kände i kroppen när jag ser honom komma ner för trappen.. Hur mitt hjärta slår volter och hjärnan får som elektriska stötar..

Jag ville bara springa fram och hoppa in i hans famn och aldrig lämna den trygghet och värme!

Jag va tvungen att blinka några gånger för att komma tillbaka till verkligheten.

När han väl kommer fram och jag ser hans ögon bättre, så ser jag att han känner samma som jag.. Det var otroligt jobbigt att stå där.. Gamla sår revs upp och det började svida. Det kändes hemskt- samtidigt som det kändes som att tiden stod stilla och allt var perfekt! Hans ögon var precis lika vackra som jag mindes att dom var!

 

Jag hatar att jag gjorde som jag gjorde sommaren 2006! Förbarmar mig för det varje dag och tycker inte om mig själv för det.. Jag förstörde vårt liv.

 

Det här låter ju sjukt egentligen. Men det är dessa känslor jag har i min kropp.

Hade jag inte stött bort honom, för en jävla fjantsak, så hade vi vart tillsammans idag.

 

Under dessa 7 år har vi setts några gånger och skrivit några gånger, men aldrig pratat om det som hände. Eller någon gång har vi snuddat vid ämnet, men det gör för ont för oss båda.. Vi behöver bara titta på varandra..

 

Livet är lixom inte så enkelt, även om det tycks verka enkelt- att det bara skulle vara att ringa karl. Men det går inte.. han har ett helt annat liv idag. Men det hemska är att han har sagt några gånger att han vill ha nå mer.. Varför inte få det då? Det är ju upp till honom att ta det han vill ha! förstår ju att det inte är så enkelt.. men iaf..!

 

Ångrar absolut inte mitt liv med Jim, som det kan se ut som av det här ovan. Under vår tid hade vi lite kontakt då och då, men jag va lycklig med Jim- kände ju självklart att denna mannen va en del av mig oxå. Men en sådan person hade Jim med.. och det är ju bara livet.

Men efter att det tog slut med Jim, så mådde så otroligt dåligt, för att sedan må bättre och inse att det borde tagit slut tidigare. Det var då jag verkligen kände den här känslan av att jag tabbat mig för 7 år sedan.

 

 

Usch, borde väl radera allt det här.. men behöver få det ur mig! Så nu postar jag skiten och hoppas på att det känns lite bättre!