DET ÄR OKEJ ATT KÄNNA



Det är år 1999, 16 Januari.. Mamma får ett samtal om att en nära vän nu gått bort i Cancer..

Det är år 1999, 23 Januari.. Mamma får ett samtal om att min morfar nu gått bort.. i cancer..

Det är år 1999, 23 Februari.. Jag är på plats när min farfar går bort... i cencer..

På en månad, av heela mitt liv, går 3 nära bort i cancer!

Jag gick i 5an och det var skönt att jag var så pass liten! Jag minns inte så mycket från den sjuka tiden! Det är skönt.. Men saknaden är inte skön..

Varje gång jag träffar sönerna till den nära vän som gick bort så ser jag honom. Dom är så otroligt lika sin far att man kan tro att det är han som kommer gående..

Varje gång jag ser på min förlovningsring, eller mina smycken tänker jag på min morfar. Jag hann aldrig få något som bara var till mig. Så jag tog min morfars guld och gjorde min o Jims ringar, jag ville ha något som var hans på mig. Som bara var till mig.

Varje gång jag träffar min pappa så ser jag farfar.. Varje gång jag ser solnedgången eller hör fiskmåsarna så ser jag farfar och farmor..

Att se cancer tar någons liv är hemskt! Jag önskar alla att slippa det!

Men tycker att videon ovan är väldigt bra! Det är okej att känna!! Kom ihåg det. ♥





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0